Det går i perioder. Ibland tappar man liksom bort inspirationen. Man blir bekväm i att man klarat sin examen och att det ”bara är att jobba på”. Sen tänker jag på hur mycket jag och Bella tränade förut och hur inte alls lika mycket vi tränar nu. Sen träffar man en hund som Othello. Jag kan inte nog understryka hur fantastiskt duktig han är och hur smart hans husse har varit som tagit med allt som kommer naturligt för honom in i arbetet. Jag försöker alltid att inte jämföra Bella med andra hundar och att jämföra en bullterrier med en bordercollie är rent av orättvist. Bella har sina förutsättningar och vi har kommit jäkligt långt med de förutsättningarna! Men jag tror allt att vi kan komma längre… men inte så länge vi inte tränar. Och man kommer bara så långt när man tränar hemma i vardagsrummet. Det är ju ute i arbete som de svåra situationerna uppstår.
Framförallt vill jag träna mer apportering med Bella och jobba upp lite glädje i det. Nu ser hon det mer som ett nödvändigt ont för att få godis. Därför är det så himla kul att vi ska på workshop med Svenska Terapihundskolan den 10/12 om just apportering! Det ser jag jättemycket fram emot då jag själv känner att jag fastnat. Ibland behöver man att någon utomstående ser på det för att få nya idéer och infallsvinklar.
Samtidigt är det fantastiskt att vara ute i riktigt arbete med Bella och hon och jag, vi lär oss varje gång. Men det finns alltid mer att lära!
Syster Bella 