Sidan har flyttat!

Vi har flyttat till SYSTERBELLA.COM

Glad Påsk!

Ah! Härliga vår! Vi tar varje chans vi får att vara ute och arbeta med de klienter som vill. Idag sken solen så vi gick ut och byggde hinder. Bella passade också på att klä ut sig och önska glad påsk!

Film från Mötesplats funktionshinder 2014

Här kommer en film från seminariet på mässan. Det är filmat längst bak i salen det kanske är svårt att se men jag hoppas att det går att höra vad jag säger i alla fall!

”Kan man boka dig? Eller hur funkar det?”

Seminariet på mässan gick väldigt bra! Visst var jag lite nervös, men jag hade ju en alldeles egen terapihund med mig som kunde lugna mig. Vi pratade sist av fem personer och Bella blev lite rastlös och undrade varför vi bara stod still i ett rum fullt med människor att leka med. Men hon skötte sig fint. Hon satt och kollade på mig och bjöd då och då på ett litet ”bhuu”. Ett ljud som är väldigt svårt att beskriva för någon som inte har bullterrier. Men jag tror att alla bullar kan det. Efter en stund la hon sig ner. Ett bra betyg för en terapibulles första föreläsning. Inför fullsatt sal dessutom! Det blev slutligen vår tur och det var väldigt roligt måste jag säga! Folk var intresserade, ställde följdfrågor, lämnade sina kontaktuppgifter och kom fram för att hälsa på Bella efter seminariet. När vi var klara tog vi en liten sväng utomhus innan vi gick ett varv nere på mässgolvet också. Där fick vi ytterligare nyfikna frågor och chans att både visa upp oss och dela ut foldrar. Väl hemma fick Bella först visa upp sina fina leksaker för de delar av min familj som hälsade på, leka ‘jaga grisen’ och slutligen ett gott ben. Lön ska man ha för väl utfört arbete. Duktiga tjejen sov gott resten av dagen.

”Genom att utbilda oss höjer vi kvalitén på vårt arbete och terapihundens status i samhället”

Roligt att ”tidningen” intresserar sig!

För en tid sedan hade vi med oss journaliststuderande Lena Åsberg till jobbet. Hon ville skriva om Bella i en inlämningsuppgift till skolan. Klienten tyckte det var väldigt roligt att ”tidningen intresserade sig!” Hon blev så klart upplyst om att hon var ifrån en skola och inte en tidning, men det var inte så noga. Nu har vi i vart fall fått ta del av det Lena fick ihop om oss! Jätteroligt att läsa! Tack!

AmandaBella (som PDF)

Mötesplats Funktionshinder 2/4

Den 2:a april, onsdag, mellan 11-11.45 kommer jag och Bella att vara på mässan Mötesplats Funktionshinder på Eriksbergshalleni Göteborg. Där kommer vi att föreläsa och berätta om vårt arbete som en del av Björkbackens serviceboende. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös, för det börjar smyga sig på nu. Men mest av allt ska det bli roligt! Och min klippa får jag ju ha med mig!

Namnskylt

Hittade precis en jättebra grej!
Satt här i godan ro och tänkte beställa en namnskylt att ha när jag jobbar på Sahlgrenska. Trillade över skyltmax.se som bjuder på en namnskylt om man nämner dem på sin sida. Givetvis! Det tackar jag för! Tips, tips!

Här hittar ni dem
skyltmax.se

Att vårda i tystnad.

Bella har gjort det kanske viktigaste besöket i hennes karriär.
Vi har besökt en man under palliativ vård. Alltså vård vid livets slutskede.

Det här ligger något utanför vår vanliga målgrupp och var i och med det något nytt för Bella. Och för mig med i egenskap av hundförare. Det var inte annat än att jag var lite nervös när vi gick dit.

Trots pumpar och manicker som gjorde konstiga ljud, hosta och harklingar låg hon stilla och lugnt hos honom.
Vi la hans hand på hennes päls och Bella fick äta några godisbitar ur hans uppvända handflata. Han log flera gånger när han kände hennes nos eller när hon rörde lite på sig. Sen gled han in i sömnen igen för att åter vakna en stund senare. Fram och tillbaka i något gränsland vi inte känner till.

”Känner du hennes päls? Den är mjuk…”
”Mmm…”

I ungefär en timme låg Bella hos honom. Hon rörde lite på sig ibland, bytte ställning, men hon gjorde aldrig en ansats att gå därifrån, inte förrän jag började plocka ihop våra saker. Tvärtom! Hon sökte sig närmre, försiktigt…

Inga ord kan beskriva hur stolt jag är över henne idag! Hon signalerade aldrig att något var obekvämt eller jobbigt för henne. Han höll hennes tass i sin hand och hon låg tryggt hos honom. Som en självklar tröst, en ordlös förståelse. Trots att hon aldrig haft en liknande arbetsuppgift förut förstod hon vad som förväntades av henne.

Lussebulle, lussebulle…

I faslig takt är vi i mitten på december! Tredje advent för att vara exakt!

Bella och jag har hunnit med att jobba lite mer. Bland annat har vi haft julpyssel och Bella har varit lussefin. Vi har varit på workshop med Svenska Terapihundskolan, blivit intervjuade av Metro och Bella har opererats igen. En händelserik tid med andra ord.

På workshopen, där vi äntligen skulle få lite tips och feedback på apporteringen, bestämde sig Bella för att det var roligare att vara skendräktig. Hon ville mest ligga i sin bur och tvätta min vante. Men lite fick vi prata i alla fall och lite gick hon med på att visa upp. Liiiiite. När man trodde man skulle få skryta om sin duktiga bullterrier var förstås Metro där också. Bella på sitt bästa humör ville sova och vara sur. Ska bli… Ehrm… Intressant med den artikeln sen.

Bellas operation, som förhoppningsvis är den sista i det här kapitlet, gick jättebra. Det var snabbt avklarat och utan komplikationer. Nu ska hon bara läka ihop också. Det har nu gått 4 dagar… Lilla, duktiga lussebullen. Mitt hjärta är Bellaformat.

Bara en sån sak som att känna sig förstådd…

Idag var en fantastisk dag på jobbet! Jag kände mig så jäkla nöjd och var så himla stolt över Bella! Alla var på sitt bästa humör. Bella var pigg och med i svängarna. Jobbade bra i alla övningar. Vår klient log, skrattade och var också helt fantastisk. Hon är mer självsäker i övningarna med Bella nu och tar mer egna initiativ. Jag har också gjort iordning en pärm till henne med bilder från våra besök och små texter. Den är ett kanonbra minnesstöd för henne mellan våra besök.

Det är underbart att se hur stolt hon blir över att Bella lyssnar på henne och gör som hon ber henne. Som alla vi jobbar med har hon en förvärvad hjärnskada, hon har väldigt otydligt tal. Det brast nästan för mig när hon med ömhet sa ”hon förstår vad jag säger…”